Gaia typ klådfri!!För första gången på typ evigheter utlöser inte borstningen en våldsam klireflex på lilla hunden! Fick ju instruktioner att jag skulle tvätta henne med klorhexidinschampo för att trycka ner bakteriehärdarna, och det tycks ha hjälpt.Klorhexidinschampo har jag använt tidigare utan resultat, men det avhjälper ju inte ohyra..En kvalificerad gissning är att min insatta självbehandling med Milbemax mördade skabben, och att sedan schampot slog ut en stor del av bacilluskerna. Jag är iaf så jävla glad idag, och har stort hopp om att slippa dessa problem i fortsättningen! Och så är jag glad att jag är en dryg besserwisser som vägrar tro att klådan är allergi! ;)
En BRA veterinär fick jag träffa idag! Att jag gillade henne var inte så märkligt egentligen: Hon var trevlig, daltade inte, trodde typ som jag, tyckte att Gaia var i fin form OCH hon var positiv till att Gaia BARFas.Anledningen till besöket var Gaias återkommande klådor. Rävskabb är i min värld den vanligaste orsaken till klåda, speciellt när man då och då möter skabbrävar i trädgården, på promenad etc. Tyvärr är inte alla veterinärer lika övertygade, speciellt inte om hunden återkommer. Gaia har behandlats mot skabb en miljard gånger nu (nästan) och blir ALLTID bättre. Tyvärr börjar skiten alltid om igen efter ett par månader eller så. Eftersom mina vanliga veterinärer börjat prata alltmer om allergi, och framförallt superduperdyrt specialallergifoder så bestämde jag mig för att beställa tid hos en hudspecialist på Ultuna. Väntetiden blev lång och i panik satte jag in självbehandling med Milbemax, som såklart hjälpte..Nåväl, veterinären tog en massa skrap. Hon hittade lite sekundära bakteriehärdar, men inga kryp.Ett blodprov för att kolla antikroppar mot rävskabb togs, och om det är positivt sätts långtidsbehandling mot rävskabb in. Vid negativt svar blir det långtidsbehandling mot mjällkvalster. Oavsett vilket, så kommer även katten och dotterns jycke att behandlas samtidigt.Så nu är det bara att invänta provsvar..
Dessa ingångar... Om man ska välja den detalj där mest brister finns, så är det ingångarna, tveklöst. Säkert beror det på att den detaljen tränats dåligt, men jag tror också att Gaia känner en liten osäkerhet när hon ska in i fotposition. Den lilla osäkerheten har jag framkallat när jag bett henne vara tyst...Eftersom det är här bristerna finns, så är det här vi lägger mest krut just nu. Ingång, bollek, ingång, bollek, ingång, bollek... Tjatigt men nödvändigt.Eftersom vi ska tävla lydnad nästa fredag så tränar vi också en del på ställandet. Ställande under baklängesmarsch funkar, liksom ställande vid inkallning. Bara fixa ställande vid fotgående också nu då..
Skotträningen påbörjades igår, med ett tydligt mål och en plan.Målet är att Gaia ska genomföra skottmomenten på tävling och att hennes belöningsförväntan och glädje ska vara starkare än eventuellt obehag. Hon ska alltså INTE utföra momenten för att jag ber om det, utan för att hon vet att hon får superbelöning efteråt.Vad är då det allra bästa man kan få enligt Gaia? Svaret på den frågan är, tveklöst, att få gå i skyddsärmen. Ärmen vill jag dock inte använda till det här (ifall vi skulle vilja köra skydd någon gång), så vi får ta det näst bästa. Bitstocken!Eftersom det delvis (helt) är jag som skapat problemet genom att bli stressad och jag har en aningens tendens till kontrollbehov...så lade vi upp första träningen såhär:Kent (mannen i huset) håller hunden, jag driver upp henne lite på bitstocken, tar pangaren och går iväg ca 50 m. På mitt "varsågod" släpps hunden.Första gången helt utan skott. Sedan upprepar vi proceduren men jag skjuter ett skott före "varsågod".Detta funkade helt enligt planen och vi bryter övningen där.Idag åkte vi ut igen (till en ny plats) och körde som tidigare. Kent håller Gaia, jag går ut 50 m med pangare, hörselskydd och bitstock. Denna gång skjuter jag två skott innan "varsågod".Sedan sätter jag Gaia innan jag går ut, vänder upp och håller ut armen som om jag skulle skjuta, men säger "varsågod" utan skott. Lite kort vatten paus och sen kör vi om alltihop. Två skott utan krav och sedan sitta och vänta, men utan skott.Kanske gör vi rätt, kanske gör vi fel, vem vet? Det KÄNNS iaf rätt, och det är viktigt för mig!
Skottberörd eller platsliggning/matteberörd?Igår på tävlingen kördes alla skottmoment sist, och jag bestämde mig för att jag och Gaia skulle titta på. Först ett par budföringar med skott. Gaia låg bredvid mig, lugnt och stilla och tittade med glad och uppmärksam blick. Inte minsta lilla reaktion på skotten. Sedan platsliggning. Samma pistol, samma skytt, samma plan...men helt annan reaktion. Gaia blev lätt orolig, och tyckte nog att hon skulle sitta i knät på mig istället för på marken. Nästa platsliggning (för sökhundarna) gick vi på promenad istället. Vi var ungefär lika nära, men på en gångväg på andra sidan av planen. Gaia reagerade återigen inte alls på skotten. Hon nosade, kissade, tittade på humlor etc.När vi skjutit hemma har hon blivit lite orolig, men inte när vi kört budföring med skott.Jag tror att hon blir berörd av platsliggningssituationen i sig. Och framförallt så blir hon berörd av MIN stress!!! När vi kört budföring med skott har JAG varit positiv och samlad, men när vi skjutit annars (med sikte på platsliggning med skott) så blir jag stressad.. Jag måste ta hjälp här av någon som har en positiv och avstressande inverkan på MIG, för det är nog matten som är den felande länken.Stackars Gaia som fått en sådan usel matte! ;)
SÅ JÄVLA NÄRA!! Men nära skjuter ju ingen hare... ;)Igår var det dags för lägre spår igen. Vid påsläppet fick vi lite problem då linan fastnade i en rishög, som ledde till ett stopp. Att spårets början gick över en bergsknalle underlättade inte heller.. Nåväl, hon fick upp spåret och vi traskade iväg. Spåret var jättekul och utmanande! Brant uppåt, brant neråt, bergsknallar, stenbumlingar, korsande grusväg och vinklar hit och dit :) Vi fick med oss alla pinnar utom en och det är jag nöjd med! 7,5 för påsläpp och 9 för spåret.Efter spåret blev det en del väntan då samma domarlag även hade högre klass. Sedan lydnadsprogrammet. Det gick hyfsat bra, och jag är himla glad att inget moment nollades! Vi har problem med ingångarna, vilket påverkar typ vartenda moment...Plats och budföring stod vi över, så jag är väl ändå ganska nöjd med våra 413,75 p. Med platsen hade vi blivit uppflyttade med råge!Nu blir det sommaruppehåll i brukstävlandet och vi ska köra lydnad istället. Så nu är det väl hög tid att få till bristerna i ingångarna!
Jäkligt nöjd med dagens tävling!Påsläpp: 10-10Spårning: 9-9 (en missad pinne)Budföring: 0-0 (avstod)Platsliggande: 0-0 (avstod)Linförighet: 7-7,5 Framförgående: 8-8 (tjohoo!)Platsläggande: 0-0 (lade sig ej)Inkallning: 8-8 (dåligt avslut)Kryp: 9-8,5 (YES! Med kommentaren "mkt låg" i protokollet!)Apportering: 5-5 (ärevarv +släpper)Hopp: 6-6,5 (får säga sitt typ 3ggr...)Ptja, 25°-30° värme orsakade total härdsmälta i Gaias (och de andra hundarnas) huvud... Gaia blandade liksom ihop moment och glömde bort vad hon skulle göra egentligen. Nu hoppas jag på bättre väder nästa helg då vi förhoppningsvis (reserv) kör igen! :)
Gaia skiter i skotten, så länge hon slipper ligga plats. I veckan gick vi en promenad förbi skjutbanan, typ 100-150 m ifrån (hagelbössa var det som pangade). Lite trippig var hon i början, men det brukar hon ju vara på nya platser. Öronen var framåt och hon travade på framför oss i kopplets längd. Efter en stund släppte jag henne lös och tränade några ställanden och lägganden - inga problem. Sedan åkte vi hem igen.Så igår åkte vi ut till en stor öppen plats, utrustade med varsin uppsättning av pangare och hörselkåpor. Körde några budföringar där den som skickar skjuter efter halva sträckan. Inga som helst problem - hon sprang helt obekymrat i båda riktningarna utan att på något sätt visa sig berörd över skotten.Jag tror inte att hon är skottberörd, däremot är hon platsliggningsberörd. Nu ska jag backa tillbaka till basic i platsliggningen och göra henne trygg och förväntansfull igen. Sedan blir nog inte skotten ett problem.Detta hinns inte med innan tävling dock, så platsen får vi avstå.
Jag tränar sällan spår med apporter. När vi tränar spår lägger jag ut bollar och kampsaker som motivationshöjande belöningar. Att hitta spårpinnar tränar vi på gräsmattan. Idag plockade jag in pinnar i spåret för att kolla av att det funkar. 1100 m, 11 apporter, 2 timmars liggtid och regn. Hon tappade inte en enda gång och plockade samtliga pinnar trots att de alla låg osynliga (i rishögar, under gräs etc)! Duktig hund! Det var väl egentligen inte meningen att spåret skulle ligga så länge, men så kan det bli om man plötsligt måste hämta ungar ;)
Vi har ett litet skott problem. Gaia är en liten aning berörd av skott. Hon kan jobba under skott och hon kan leka, men ligger hon plats så blir hon berörd och går upp. Jag var dum som tänkte att det är väl liksom bara att platsa hunden och skjuta, så var det klart. Hon ÄR ju redan jäkligt skeptisk till att ligga plats, och att då lägga till skott, nära, var dumt som fan.Jag har iaf fyndat 8 st angeldon (tror jag de heter) för en tjuga på loppis. Det är fiskeredskapet som knallpåken kommer ifrån. Man laddar med knallkork och smällen blir iaf så kraftig att man ångrar att hörselkåporna inte var med...Nu ska vi lägga upp ngn slags träningsplan för att få henne helt avslappnad vid skjutandet. Vi vet inte riktigt hur vi bäst ska göra det än, så goda råd välkomnas! Ett alternativ är att förknippa skotten med någonting skitkul, fast man vill ju liksom inte att hon ska gå igång på skotten heller... Jaja, vi kommer väl på nåt!Tills problemet är löst har jag bestämt mig för att strunta i plats och budföring på söndag och sikta på ett godkänt lägre spår. Här ska inte stressas fram någonting!Eftersom väderprognosen lovar tokvarmt även nästa helg så fick Gaia ett längre spår idag i värmen. 900 m, ca en timmes liggtid. Spåret gick mycket bra och hon tappade inte en enda gång, men hon var bra trött på slutet... Matten var också trött, vi är liksom inte vana vid sånt här väder!
Gårdagens träning blev katastrof. Man blir väl lite bortskämd när man har en hund som typ alltid är kanonduktig och då kan det bli hårt vid motgång. Åkte till Olandstraktens BK igår för att träna. Döttrarna och pudeluslingen var också med.Såhär i efterhand inser jag att jag inte var i form att träna hund. Jag var i ärlighetens namn inte på topphumör. Dels en irritation över tramsregler och tillstånd som gör att jag inte kan hyra klubbens startpistol. Rekonstruktion på jobbet med all ovisshet det skapar (jag HATAR att gå och vänta på att någonting ska hända). Och så det faktum att vi haft långväga besök hemma hela veckan. Dessa tre faktorer påverkar varandra och vävs ihop till nån jävla stressmatta hos mig, och det påverkar min hund...Hur som helst, Gaia var inte alls riktigt med mig och det märktes redan vid rastningen innan. Väl ute på plan var hon ofokuserad och svår att samla ihop. Vid skotten blev hon en aning låg och hade ingen lust alls att ligga plats. FAN!Varför sket jag inte i alltihop när jag märkte att hon (jag) inte var på topp?! Efter skotten lekte vi en stund, sedan matade jag döttrarna med godis och sedan åkte vi hem.Så, nu har jag brutit ihop och nu är det dags för uppryckning och gå vidare! Det kan inte gå bra jämt!Nu ska jag fundera på hur jag ska lägga upp den fortsatta träningen. Den 25e är det tänkt att vi ska tävla lägre spår och nu funderar jag på att köra men skippa skottmomenten och bara ha godkänt som mål. Det känns som en lämplig målsättning.
Igår åkte vi till Östhammars BK för lite träning. Ingen annan ville ha skott, så vi fick pistolmannen för oss själva. Först ett skott under vanlig linförighet, som hon reagerade på genom att falla ur position och kolla vad som lät. Samlade ihop hunden och brände av ett till, som hon inte reagerade på alls. Sedan lade jag Gaia plats och pistolmannen sköt ännu en gång, med resultatet att Gaia gick upp för att kolla vad fan han höll på med egentligen.. Lägger om hunden och skjuter sista skottet. Då ligger hon kvar. Slutsats: Gaia måste lära sig att folk som står och pangar är en helt naturlig och vanligt förekommande grej. Så...lägga 500:- på en egen knallpåk, eller hyra klubbens picka för 50:-/dygn + 5:-/skott? Fördelen med egen knallpåk är att den kanske kan säljas sedan, alternativt ha kvar till kommande rapportträningar..Sedan tränade vi halten i framförgåendet med utlagda leksaker, vilket gick fantastiskt bra! Apporteringens delar slipades, dvs gripanden och ingångar. Krypet körde vi vidare på, och där måste jag bli bättre på att belöna utåt med vänster hand för att undvika att hon tränger. All träning känns otroligt bra nu, Gaia är på hugget, tänker efter och fattar blixtsnabbt! Så jävla rolig hund att träna! :))
Två motivationsspår och ett vinkelspår blev det idag. Eftersom medhjälparen låg hemma och sov lades motivationsspåren med Gaia uppbunden. Taggade först igång den uppbundna jycken.med kampleksak och sedan sprang jag ut i skogen. Kampisen lades ut efter ca 20 m. Släppte på direkt med kort lina och "krav" på låg nos och rejält drag i linan.Andra motivationsspåret lades på samma sätt, men med en vinkel. Direktpåsläpp även här och samma krav.Sedan var det dags för vinkelspåret. 250 m långt, vinklar med ca 50 m mellanrum och 70 minuters liggtid. Alla spår gick riktigt bra och både jag och hund är nöjda :)
Många glada överraskningar på gårdagens tävling.Först 9-9 på spåret. Vi har haft lite problem med slarv och bristande motivation, men igår var det en betydligt mer fokuserad hund! Betygsneddraget fick vi för att hon snappade åt sig en bajsklutt och vimsade en aning i andra vinkeln.Sedan 9-9 på budföringen! I detta moment är hon ojämn... Ibland springer hon inte alls, ibland springer hon inte tillbaka till mig och ibland springer hon och gör något annat viktigt...Dubbeltia på platsen, utan att visa minsta tecken på osäkerhet! :) Inget krypande, inget slickande, inga bakåtstrukna öron. Bara glada öron och uppmärksam blick framåt! All träning på att öka motivationen i spåret och att vara glad, trygg och förväntansfull vid platsliggning har gett resultat!Lydnaden lämnade en del övrigt att önska, men vi fixade uppflytt till lägre klass!!Om två veckor kör vi lägre!Idag sattes hennes spåruthållighet på prov. Maken lade ett 1200 m spår i skog som fick ligga 70 minuter. Belöningsbollar lades ut med 200 m mellanrum. En gång tappade hon och fick vimsa lite, i övrigt gick det kanonfint! Eftersom uthålligheten finns, så läggs mesta krutet på vinklar och motivation kommande två veckor. Apporterna tränas utanför spåret.Ska fortsätta träna platsen i huvudsak utan andra hundar, tiden ska ökas och så skott... Måste försöka få möjlighet att låna en pangare, så vi kan introducera skotten i lugn och ro. Budföring med skott ska också tränas. Och så krypet då. Vi har börjat lite på köksmattan och jag tycker inte det verkar vara några problem.
Gick över till BARF för ca 15-20 dagar sedan och börjar känna att det flyter på rätt bra. Tidigare åt hon Standardt torrfoder blandat med Bravo färskfoder.Huvudanledningen till foderbytet var att Gaia inte var särskilt förtjust i sin mat och det var svårt att få i henne de mängder hon behöver. Att maten nu är betydligt billigare, hunden fått finare päls och börjat muskla upp sig mer får jag se som bonuseffekter.Nu får hon kött (nöt, gris, kyckling), ägg (gula och skal), lever, blod, fiskolja, lite morötter och ben (gris, lamm, nöt, kyckling). Gaia är nöjd och äter numera med mkt bättre aptit :)Lite pyssel och kladd är det, men det är det värt när hunden är glad och pengar sparas! Dessutom vet jag vad hunden äter och allt hon får är svenskt, utom möjligen fiskoljan och så ankan hon fick vid nyår. Vi har förövrigt lite paus från den vanliga träningen och nu är det mest fysträning, lek och stoj. Kör lite drag då och då och väntar med spänning på att få hämta hundpulkan jag fått av storebror :) Tänk så mysigt att packa pulkan med ved, korv och choklad och ge sig ut med hund och ungar i skogen! :)
