Nu lägger vi ner tävlandet för i år! Matten älskar att tävla, men Gaia är för ung, omogen och splittrad för att det ska gå bra. Spåret idag gick på en äng med lite sådär halvhögt gräs. Gaia spårade förvisso men hade en del annat för sig också... Hon stannade och lyssnade på en jakthund som gjorde nåt skoj långt bort, stannade för att äta bajs etc.. Hon tog dock vinklar och apporter utan några problem alls. Precis efter andra vinkeln kommer fyra rådjur skuttandes, typ 30 meter bort.. Dessa jävla djur springer sedan parallellt med spåret, och Gaia upptäcker dem också såklart.. Rådjuren springer vidare in i skogen och Gaia gräver sig framåt. Svårt att avgöra om hon är på rådjursjakt eller appellspår.. Precis när jag börjar fundera på att bryta plockar hon upp och kommer med slutpinnen! Duktiga hund!!! Hennes onödiga stopp i spåret drar ner betyget till 7-7.På budföringen springer Gaia iväg, rundar mottagaren så gräset sprutar och springer tillbaka till mig.. Haha! Knäppa jycke!Med såpass dåligt på spåret och nollad budföring är chansen till uppflytt minimal, så jag bryter. Har ingen lust att lägga plats med helt okända hundar, i tävlingssituation, i onödan. Och när det gäller lydnaden föredrar jag att tävlingsträna, inte träna på tävling.Nu ska vi träna, gosa, mysa och mogna fram till April! :)Gaia misstycker nog inte, henne fick jag släpa ur sängen imorse med koppel på... ;)
10:e reserv blev till 5:e, och nu är vi med!5dagar kvar och jag hade inställningen att jag inte skulle få tävla.. Nu måste jag lägga upp en plan! Gaia kan momenten hyfsat så dessa dagar läggs allt krut på motivation. Roliga spår, budföring, platsliggning med superbelöning och korta lydnadspass med mkt störning på udda platser med mycket lek. Sen är det bara att hoppas på det bästa :)
Fartlek! - eller back to basic.Idag lämnade vi alla rapportträningsattiraljerna hemma när vi åkte ut i skogen. Utrustade med varsin bitstock från Biltema placerade vi oss på typ 30 meters avstånd från varandra (kan ha varit 10 eller 50 meter också...det där med avståndsuppfattning är inte min grej). Sedan fick Gaia springa emellan för kamplek. När Kent blev passiv blev jag aktiv och tvärtom. Vi passade även på att kasta in kommandot "marsch" när hon sprang till den andra. Väldigt nyttig motivationsövning, med rapportanpassad fysträning OCH, som bonus, problemtydliggörande träning.Nu när vi stod nära och kunde studera hunden noga på sträckan och hos den andre blev saker och ting så väldigt tydliga.Gaia är mycket mer taggad på att leka med husse än med matte. Orsaker till det kan finnas hur många som helst, men några har vi iaf kommit på: 1. Husse är betydligt starkare och kan kampa mycket våldsammare, och det gillar hon. 2. Husse har när vi tränat hela tiden haft roligare leksak, och det har hon nog lärt sig.3. Det ÄR matte som bestämmer i huset och den som bestämmer kan det vara lite jobbigare att leka hårt med. Husse är mer lekfarbror.Egentligen kan det kvitta varför dragningen till husse är större (gäller dock bara i rapportskogen, annars väljer Gaia matte 7 dagar i veckan), det intressanta är att vi nu vet hur det ligger till och kan lägga upp en plan utifrån det.Steg ett blir att vi alltid ska ha lika roliga leksaker! Kent ska inte ha stora fina bitvänliga stocken från Gappay och jag den smala "plastiga" från Biltema..
Fullt ös i skogen!Idag åkte vi ut i skogen till en plats som jag sett ut i förväg. Här finns något slags motionsspår som inte används sådär jättemycket. Kan tyckas dumt och hänsynslöst att skicka hunden längs ett motionsspår, men det är å andra sidan rätt svårt för en utomstående att bara dyka upp där hunden springer när vi står i varsin ände. Sträckan har jag mätt ut i förväg, med mobilen... Första mätningen visade 480m, och kontrollmätningen visade 300m... Nåja, någonstans däremellan då kanske ;)Kent lämnades kvar på A-stationen met ett stycke bitstock, och jag gick med Gaia till B. Gaia skickades nästan direkt när vi kom fram (efter en snabbkoll på radion att ingen motionär dykt upp). Hon dundrade iväg med hiskelig fart och var snabbt framme hos Kent. Tillbakaskicket gick tyvärr inte lika bra.. Hon kom såpass nära att jag hörde dundrandet av hundtassar, sedan vänder hon.. FAN! När Kent meddelar att hon är tillbaka ropar jag och då går det bättre.Sååå, varför vände hon och vad ska vi göra åt det? För lång sträcka? För rolig leksak hos husse? Hände någonting när hon vände? Fan vet...Det vi vet är att husse (som är som hussar är) blev akut kissnödig när G var skickad och hade precis gått några meter från stigen för att uträtta detta akuta behov när G kom tillbaka. Jag tror att hon hörde att han gjorde ngt och att hon därför vände.Note to self: Se till att husse är rastad före träning!
Undrar om det är dags för löp snart? Gaia var pigg och glad på träningen, men okoncentrerad. När Eva kommenderade var kontakten dålig i linförigheten, läggandet var ok, på inkallningen sprang hon iväg till apporten och efter hoppet satte hon sig extremt långsamt.. På platsliggningen spanade hon på hunden bredvid TROTS att jag höll bollen synlig. Och så fort hon fick chansen dök nosen ner i backen för att kolla av alla intressanta dofter.. Det lär väl visa sig ganska snart om det är löp på gång. I tisdags tränade vi lite rapport. Kort sträcka (ca 50 m), på skogsstig som svängde en aning så hon inte kunde se den andra stationen. Det gick jättebra :)Nu ska vi förlänga sträckorna lite försiktigt, och utöka liggtiden mellan skicken, och träna fotgående fram till startpunkten... Mycket nu!Måste hitta ett täcke till Gaia också! Stillaliggande i skogen varvat med springande i högt tempo en ingen jättebra kombo, särskilt inte i november när vi tänkt tävla.
Byta klubb, eller byta gren? Eller envist tjura på med brukset på min gamla klubb?Jag trodde att problemet med bortlottningar minskat iom att allt färre tävlar i brukset. Tänkte inte på att med färre tävlande blir det färre funktionärer och färre tävlingar..Just nu känns det som bortlottningsproblemet blivit större, iaf i appellklass (spår). I rapporten är bortlottningar inget problem, men där är risken inställda tävlingar istället.Om man tävlar på sin hemmaklubb går man före alla från andra klubbar (utom i elitklass), men om den egna klubben inte arrangerar brukstävlingar längre då?Antingen så fortsätter jag glatt bli bortlottad från tävlingar, eller så byter jag klubb (och kan åtminstone tävla på hemmaplan), eller så skiter jag i brukset och börjar med rallylydnad eller agility istället.. Jag har inte lust att byta gren, och jag har inte lust att bli bortlottad, och egentligen ingen lust att byta klubb heller. Men om jag nu måste välja, och det måste jag nog, så ligger klubbytet närmast till. Tyvärr.Och apropå bortlottningar så står vi nu som 5e reserv till appellspår på Tyresö BK. Det finns hopp! :)
Åka 30 mil för att tävla? Ja, varför inte?Dessa bortlottningar i spåret är besvärliga.. Till nästa appellspår är vi lottade som 10:e reserv, vilket betyder att chansen att komma med är liten. Tyvärr. Nästa appellspår (30 mil bort) har redan ett 15-tal anmälningar och risken för bortlottning är stor. Nu har denna arrangör även appellrapport samma dag och efter diskussion med både arrangör och mannen i huset har vi bestämt oss för att anmäla till rapporten också.Det betyder att vi har sex veckor på oss att träna Gaia (och oss själva).. Är man tävlingsk*t, så är man!Vi har ju redan tränat en del rapport, men träningen lades på is när Gaia blev sjuk. Nu får vi börja om från början igen, men kan troligen öka svårigheten hyfsat snabbt eftersom det handlar om repetition. Bara vi lyckas hålla en hög motivationsnivå på Gaia så går det nog bra!
Min randiga lilla spårmaskin! Imorse lade jag ut ett spår före ett läkarbesök. Spåret blev ungefär som förra gången med vinklar, balanserande på kullfallna trädstammar och ett avvallat område mitt i med rökpaus. Ca 800 m långt och ganska exakt 2 timmars liggtid. I spåret lades ett antal bollar, två godisburkar, två spårpinnar och en cigarrettfimp från rökpausen ut.Det var egentligen bara det avvallade rökpausområdet som gav lite utmaning. Där trasslade hon runt en god stund (och markerade cigarrettfimpen, så den kunde städas bort) innan hon for iväg igen. Liiite lömskt av mig att göra en spetsvinkel ut från det avvallade området ;)Ikväll blev det byhålespår. Från vår tomt, ut på asfaltsvägen, vidare på en grusad gångväg, parkering, trätrall, asfalt igen och ut på gräs. Fyra utlagda spårpinnar och några minuters liggtid. Inte heller detta spår var särskilt svårt. Det var nog bara vid övergången från trätrall till asfalt som hon fick jobba lite. Dessutom hade vi Ella med som prasslade våldsamt i sin overall och trampade på spårlinan lite då och då... ;)Funderar på att jaga ut gubben och låta Gaia frispåra någon dag. Skulle vara kul att kunna stå på avstånd och se hur hon löser eventuella svårigheter utan mig i släptåg!
Ibland undrar jag hur jag tänkte när jag bestämde mig för att hålla på med spår med mina hundar.. Jag lider av total brist på lokalsinne, vilket ibland (ganska ofta) försvårar och krånglar till spårträningen en aning..Igår skulle jag och Gaia spåra. Jag tyckte att ett naturreservat var en lämplig plats. Spåret började fint i gles ekskog, vidare ut över ett fält och in i skogen igen. Själva grejen med naturreservat är naturen, som bitvis liksom sköter sig själv.. Snart var jag totalt omringad av ett helt jävla plockepinn av kullfallna träd och stora stenblock. Efter en stunds klättrande, krypande och kanande gav jag upp och vände tillbaka. När terrängen lättade valde jag en annan väg och fortsatte glatt, ända tills jag upptäcker mina egna snitslar (små bitar toapapper upphängda på grenar).. Jag har alltså trampat in i början av spåret. Fördelen med det var att jag enkelt hittade tillbaka till bilen igen, men något spår bidde det inte.Bara att hoppa in i bilen och åka vidare.. Stannade någon mil hemifrån. Känd, gles, lättrampad tallskog med vägar på tre sidor och åkrar på fjärde, himmelriket för kvinnan utan lokalsinne!!Här blev det iaf ett kombinerat uthållighets/motivationsspår (motsägelsefull kombo) ca 1,3 km långt. Många vinklar och krumbukter, avvallade rutor, godisgömmor i stubbar och utlagda leksaker/matburkar. När spåret lades ut stannade jag också med jämna mellanrum sittandes på stolsryggsäcken, vilket gör att liggtiden med jämna mellanrum kortas.Gaia gick iaf spåret kanonfint, hon gillar det typen av spår!Idag tränade vi lydnad, med andra hundar. På platsliggningen blev jag plötsligt väldigt kaxig och kopplade loss och gick iväg! Det gick såklart jättebra, Gaia hade inte en tanke på att göra någonting annat än att ligga absolut stilla.. :)
Ibland känns det som om det glöms bort lite, det där med att låta hunden vara hund. Jag har iaf lätt för att glömma, och en tanke på träning/tävling finns nog alltid med..Idag började dagen med projektet att få i Gaia frukost.. Hon äter hälften torrfoder och hälften färskfoder i vanliga fall. Idag serverades endast det godare färskfodret i matskålen medan hela dagsransonen torrfoder hamnade i en annan skål som hon får fri tillgång till. Hon åt upp maten, förvisso långsamt och omständigt, men hon åt!Sedan lämnades barn i skolan och jag och Gaia åkte till en fotbollsplan för ett mkt kort träningspass. Först tre minuters lek på parkeringen och sedan förflyttning ut på gräset där vi körde lite linförighet med täta belöningar. Funkade hyfsat, men det stör henne helt klart att jobba på ny plats.Efter detta tog vi en trevlig tvåtimmarspromenad på ny ort. Promenaden var Gaias, så mkt tid gick till intensivt nosande på intressanta fläckar.. Jag bestämde bara riktningen, uppförande vid hundmöten och uppmanade henne att klättra och balansera lite på konstiga saker.Klättrande och balanserande (eller dog parkour) håller vi på med för att få bättre kontakt, kroppskontroll och självsäkerhet. Bra att ha med sig i annan träning!
Nu har jag funderat över varför Gaia inte funkade idag. Jag tror att hennes ork tog slut helt enkelt.* Tidig morgon* Långa väntetider* Ingen mat i magen (Gaia har ingen lust att äta förrän framåt 10-11 på dagen, och då vill hon äta i lugn och ro, hemma.)* Ny plats* Bara helt okända hundar* Ingen lagrad överskottsenergi (pga senaste tidens ganska intensiva träning)* Nervös matteGanska många av dessa punkter kan tränas eller ändras.Väntetider, gå upp tidigt, prestera på nya platser och okända hundar kan vi träna på. Gaia kanske kan få någon lite mer näringsrik och god mat när det är tävling eller långa träningsdagar?Den nervösa matten får vi nog leva med...Och överskottsenergin då? Jag måste nog prova mig fram lite.. Hur mkt "på tårna" kan hon vara innan hon går ur hand?Det gäller att hitta balansen där. Hon ska vara taggad, men hon får inte tjuta eller bli galen...
Idag var det dags för Gaias appelldebut.Spåret låg på stubbåker och det gick ganska bra. Hon stannade vid ett par tillfällen för att äta lite snacks i form av svinskit (tror jag).. Hon tog iaf alla apporter jättefint och betyget blev 8-8,5. Avdrag för onödiga stopp (snacksätande) och att jag ibland gick för nära.Budföringen var intressant.. Jag kommenderade "marsch" 2 ggr och klämde till slut i med ett hurtigt "men spring då!", samtidigt som mottagaren hjälpte till genom att röra på sig. Men icke! Gaia satt som fastklistrad bredvid matte.. Ena domaren konstaterade med ett brett flin att hon iaf inte tjuvstartar..Med avdrag på spåret och nollad budföring var chanserna till uppflytt mikroskopiska, så platsliggningen stod vi över.När jag skulle värma upp inför lydnaden kändes det inte alls särskilt bra och den känslan bekräftades på plan.. Linförigheten var katastrof och det var bara kopplet som hindrade henne från att gå några meter ifrån mig och nosa.. Under andra momentet, framförgåendet, bröt jag. Gaia var med mig på planen rent fysiskt, men var hennes hjärna var har jag ingen aning om... Kanske blev den kvar ute i spåret..?Vi är anmälda till ny appell om tre veckor. Tyvärr är risken för bortlottning stor eftersom det är närmare 30 st anmälda.Nu ska jag reflektera lite över dagens resultat och lägga upp en ny träningsplan, inför nästa tävling. Skam den som ger sig!! :)
Så jävla nöjd med dagens träning!!!Bästaste Lotta släpade med sig både gubbe och snäll schäferhane till Östhammar idag för att agera störning åt mig och Gaia.Första platsliggningen fick Gaia lina på sig för att undvika misslyckanden med självbelöning. M (osäker på hur han stavar namnet...) placerade Arvo bredvid och Lotta agerade tävlingsledare. Gaia kröp en aning så jag fick gå tillbaka och lägga om, annars gick det kanon! M började också gå omkring med Arvo mellan mig och Gaia och det var inga problem. Sedan körde vi två platsliggningar till utan lina på Gaia och det gick hur bra som helst :)Arvo är väldigt bra störning för Gaias "problem" eftersom de annars brukar leka. Gaia söker ju inte upp andra hundar för att mucka, utan just för lek..Nu blir det iaf mer och mer tydligt att våra platsliggningsproblem ligger hos mig, inte hos min hund!
Typ 1.5 vecka innan tävling kommer jag på att det där med positionen kanske är nåt man ska jobba på ändå... Fick goda råd och tips av Eva om hur jag ska lära Gaia att styra in stjärten vid vänstersvängar och vänsterhalter. Denna träning har ökat Gaias säkerhet även vid ingångarna, vilket underlättat när hon ska in med apporten.. Det ena ger det andra osv.. ;)Idag tränade vi lite lydnad på Östhammars BK. Fotposition/vänstersvängar, platsliggning och apportering. Nu bryter vi ner momenten i småbitar och detaljtränar en hel del.Efter lydnadsträningen stannade vi i skogen och körde två korta motivationsspår. Jag måste bli bättre på att konsekvent bromsa när hon lyfter nosen. Så länge jag gör rätt gör hunden rätt... Men så är det väl alltid.Skulle egentligen varit på agilitykurs ikväll men hade ingen barnvakt. Mamma hade säkert ställt upp, men jag vill inte överutnyttja henne.. Dessutom har ungarna kommit från pappa idag och att då skicka dem till mormor utan att de är förberedda gör dem oroliga. Och så är jag alldeles fruktansvärt trött efter mina tre jobbnätter, och en dödstrött matte är inte så jävla pedagogisk...
Jagade ut mannen idag för att lägga spår. Spåret lades på stubbåker med en vinkel och gick över i skog med husse som slut.Motivationen var på topp, och tur var väl det för åkern var full av vildsvinsbajs och benrester av döda djur.. Gaia snappade vid ett tillfälle åt sig lite skit och stannade till för att lukta på en käke.Mot slutet lyfte hon näsan och vindade en del. Enligt husse var det nog vildsvinen hon kände av, inte honom. Det luktade tydligen svinhus där i skogen..Hon är lite slarvig och jobbar bitvis med lite hög nos. Ska köra lite hårda spår under veckan, kanske får jag ner näsan då. Eventuellt kombinerat med näringsspår.Nu är det iaf exakt en vecka kvar till tävling..
Ett kort skogsspår med en vinkel och en burk med kattmat som slut. Gaia var mer taggad i spåret än vanligt idag, kul!Sedan ett pinnspår med en vinkel som också gick bra.Nu MÅSTE jag jaga ut ngn annan (mannen i huset) att lägga spår, dels för att vrida upp motivationen ytterligare ett snäpp och dels för att både Gaia och jag ska få gå ett icke förarspår innan tävlingen.
Om man nu skulle få för sig att lita på väderrapporterna så ser det ut som att det blir regn och blåst på tävlingsdagen. Perfekt! Det är ju under sådana förhållanden all vår träning bedrivits, typ.Vi tränar en del platsliggning nu, aktiv sådan, med belöningsförväntan. Det går bra och passar väldigt bra i detta skitväder. Vad gör det Gaia om marken är kall och blöt och regnet vräker ner, när hon väntar på bollen?Vi har börjat fila på positionsdetaljer såsom stjärtkontroll i vänstersvängar. Och så ska vi fila bort lite mer apporttugg.Denna helg blir det mkt spårträning, hoppas det dåliga vädret håller i sig!
Ett rakt pinnspår på stubbåker i regn och blåst. Ca 100-150m långt med 8 apporter. 50 minuters liggtid.Gick kanonbra och vi fick med alla pinnar hem! :)Sedan ett kort rakt skogsspår utan apporter (bara en godisburk som avslut), typ 30-40m, 20 minuters liggtid. Gick också finfint!Skulle verkligen behöva gå ett icke förarspår nu.. Ngn frivillig? ;)
Allra bästaste, finaste och duktigaste lilla Gaia!Ikväll var det dags för agilitykurs igen och jag ska erkänna att jag var ganska nervös... Springande och hoppande hundar och mattar med pipig röst på samma plan som jag och Gaia.. Gaia som stuckit fram till andra hundar vid ett par tillfällen under träning..Jag var iaf nervös helt i onödan. Gaia stack inte en enda gång trots att hon var lös och fick ta små ärevarv med bollen :) Dessutom satt hon kvar väldigt stadigt och fint (trots störningen från de andra hundarna och mitt pratande med instruktören) och väntade på att bli skickad mot hindren. SÅ himla kul när man får kvitto på träningen!!Och agilityn gick fint, däcket, platta tunneln och långhoppet körde vi denna gång.
Platsen då... Jag har funderat lite hit och dit på hur jag ska lägga upp träningen och vilken typ av platsliggning som är bäst, aktiv eller passiv?Allvarligt. Hur troligt är det att Gaia skulle få en stabil plats om jag tränar in det som ett trygghetsbaserat passivitetsmoment? Gaia gör inte som jag säger för att vara till lags, hon gör som jag säger för att det är kul att jobba och för att det lönar sig. Detta betyder också att jag, det vi gör och belöningarna måste vara bättre än andra roliga saker.. Nä, med Gaia är nog en aktiv plats med belöningsförväntan lämpligast. Sedan ska hon naturligtvis känna sig trygg OCKSÅ, men det är ju liksom självklart.Vi har iaf så smått börjat träna. Kort avstånd, kort tid och det som ger utdelning är total stillhet och fokus på mig.Nu är det 14 dagar kvar och jag är typ hundra på att alla moment (utom platsen då) kommer att sitta inom en vecka. Det ger en vecka till överträning, så Gaia kan allting snäppet värre än vad reglerna säger. Det händer ju att hindret är för högt, inkallningssträckan för lång, apporten för tung, tävlingsledaren för glad etc...
