katthundsvardag.blogg.se

Om mig och min HH, Czylwiks Gaia

Kattjakt...

Kategori: Funderingar

Igår när Gaia låg ute i den numera lite mer inhägnade trädgården fick hon syn på grannens katt. Grannarnas katter gillar att stryka sig nära förbi rastgården och gärna lägga sig på rygg och åla lite strax utanför nätet, allt för att reta hunden till vansinne... Men igår blev det nog inte riktigt som Kisse tänkt sig eftersom Gaia var lös. Hon satte iväg efter katten men hindrades av vårt nya fina staket (det var ju tanken med staketet). Staketet är inte speciellt högt, ca 80-90cm, men tillräckligt för att hon ska fatta att det går en gräns där. Den staketetapp som blir mot vägen blir högre, men det ska även fungera som lite insynsskydd. 
Hur som helst. Gaia jagar gärna katter och skäller gärna ut hundar som passerar så jag funderar på att börja med sk.skvallerträning i trädgården, om jag orkar... Jag måste erkänna att det är så oändligt mycket roligare att ägna sig åt tävlingslydnad.
 
Igår spårade vi igen, två asfaltspår, ett utanför bilprovningen och ett utanför båtaffären. En del terrängskiften till gräs, grus och bergknalle och en liten klurighet i en trappa. Det gick bra, men man märker att dessa spår är jobbiga! Efter ett par korta så sover hon gott sedan :) Lite svårt hade hon vid övergångar från/till gräs men det är ju inte så märkligt. 

Röntgen, MH och semester

Kategori: Funderingar

Nu är Gaia röntgad och mentalbeskriven och jag har fullgjort det jag ser som absoluta måsten som "konsument" av denna ras (förutom att ge hunden ett gott hem osv, såklart).
Tittar man på holländarnas ledstatistik så ser det väldigt fint ut, men när det bara är runt hälften som har ett officiellt resultat, hur mkt kan man då lita på statistiken? Lika illa är det med MH, runt hälften pallrar sig iväg för att mentalbeskriva sin hund.. Man får hoppas att detta blir bättre och att folk inser hur viktigt det är med denna typ av utvärdering!
 
Vi är precis hemkomna från en semestervecka på Gotland. Gaia har inte gjort mycket mer än vanliga promenader, lek och bad, men hon har hängt med på det vi gjort och har nog varit ganska nöjd med det.
 
Nu ska vi lägga upp en ordentlig plan för träningen här framöver så vi kan köra appellen under hösten!

Platsliggning - nödvändigt ont?

Kategori: Funderingar

Det sägs att SBK tappar medlemmar. Det sägs också att allt färre tävlar i brukset. Vad detta beror på kan diskuteras, men att antalet tävlande minskar handlar förmodligen en hel del om att nya tävlingsformer lockar. Själv är jag ganska anti till det mesta som jag anser vara nytt. I min värld är agility, freestyle, rallylydnad, IPO etc nytt, och alltså inget jag vill hålla på med... Jag förstår att min inställning är en aning inskränkt, så jag har lovat mig själv att gå en agilitykurs.
Jag gillar att tävla. Det är spännande och det är kul när man lyckas. När det inte går bra får man besked om vad som måste tränas mer. 
Tyvärr blir jag allt mer skeptisk till hatmomentet platsliggning, när min hund ska ligga plats ihop med ett gäng ofta helt okända andra hundar. Förarna, som tränat dessa hundar, är ofta lika okända. 
När man går ut på planen gör man det med känslan att vad som helst kan hända. Det spelar liksom ingen roll hur väl man tränat den egna hunden, den kan bli påflugen av en annan hund vilken sekund som helst. Även den egna hunden kan drabbas av tillfällig sinnesförvirring och göra någonting helt oväntat, det är ju levande varelser vi sysslar med. 
Jag har tack och lov aldrig råkat ut för att min hund stört en annan hund eller tvärtom, men det finns åtskilliga som har andra erfarenheter.
Kåta Kalle som snabbt utser sötase tiken och så fort förarna lämnat hundarna, brutalt antastar henne.
Aggressiva Asta som tycker att hunden där ute på kanten nog behöver en rejäl avhyvling.
Springiga Sixten tycker det är tråkigt att ligga still och inbjuder hela gänget till skojsig jaktlek, att en av de andra hundarna hade en lite allvarligare syn på jakt inser Sixten tyvärr för sent. 
 
När incidenter händer under platsen slutar det väl oftast ganska bra, ingen hund dör eller kräver veterinärvård. Men många har svårt att någonsin få till en fungerande platsliggning igen.
 
Varför har man då platsliggning? VAD är det egentligen som är så himla viktigt med detta moment? Så viktigt att vi glatt utsätter våra hundar för de risker som finns? MÅSTE vi verkligen ha platsliggningen med? Och MÅSTE momentet se ut som det gör idag? Man kanske kan ha "IPO-plats", där en hund i taget ligger under en annan hunds lydnadsprogram (nu har jag noll koll på IPO, men som jag fattat är det ungefär så det går till)? Man kanske iaf i de lägre klasserna kan ha platsliggning med uppbundna hundar?
 
Jag har funderat på att helt enkelt avstå platsen när vi kommer ut på tävling. Haken med det är att man tappar väldigt många poäng, och chansen att komma nånvart blir kraftigt begränsad.
 
Eller så får jag väl skita i brukset och köra agility istället, eller viltspår, eller freestyle, eller någonting annat.