Hundmagsjuka in da house :(Natten till onsdag vaknade jag av ljudet av hulkande hund.. Det ljudet skulle man ha som alarm på morgonen, för JÄVLAR så snabb man är ur sängen! När jag väl vaknade hade Gaia redan skitit ner hela huset, och fortsatte med att kräkas.. Kul natt.. Frampå morgonkvisten lugnade det sig och under dagen piggnade hon på sig. En träningskamrats hund blev också väldigt magsjuk samma natt, så jag gissar på lömsk bacill.Vi har tagit det lugnt, små korta promenader och diet bestående av bredbar leverpastej, ljummet vatten och Canikur.Idag är Gaia frisk igen (enligt henne), men vi har ändå ställt in denna veckas träningstillfällen med andra ifall det smittar.
Gaia vet inte vad orden sitt och ligg betyder. Däremot har hon rätt bra koll på vad hon förväntas göra i diverse olika situationer. Känns det igen?Idag har vi iaf tränat en del på detta, att hon ska lyssna och förstå ORDET jag säger, inte bara tolka situationen. Jättejobbigt för en stackars hund att behöva både lyssna och tänka! ;)Och så fick jag ett infall och har börjat träna kryp. Jag vet inte exakt hur jag vill att hon ska krypa, men efter lite testande så vill jag nog att hon vickar över baken på ena sidan lite. Det blir något slags hasande, men utan skutt. Vi får väl se hur det blir i slutändan.. Jag har faktiskt aldrig lärt in något kryp på någon hund. Med Hezzy hoppade jag över moment som var besvärliga att lära in, såsom framförgående, budföring och kryp :pNu är jag mindre lat och har dessutom en "enklare" hund.
-hunden med personlighet!Alla hundar har naturligtvis personlighet, men på en del märker man av denna personlighet lite mer.Vår hund har åsikter om saker och ting, och hon drar sig inte för att förmedla dessa. Oftast gör hon som man säger, iaf när hon inser att hon inte har något val...Gaia gillar inte att åka bil. Hon gillar inte att gå upp tidigt på morgonen. Hon gillar inte att duscha. Hon gillar inte kloklippning.Alla dessa saker accepteras, om hon inte har något val, dvs om kopplet är på. Är hon lös så håller hon sig undan..Gaia tigger gärna vid bordet, och är man minsta lilla ouppmärksam drar hon sig inte för att sträcka dit tungan och smaka.. Är det då någonting äckligt (i ärlighetens namn är det mesta äckligt, hon är ganska kräsen) så går hon iväg med mycket låg kroppshållning och lägger sig med ryggen till.Bjuder man henne på någonting äckligt (tex kex, bröd, pannkaka, potatis etc) så blänger hon med en blick som uttrycker djupaste depression, sedan går hon och lägger sig i ett annat rum, gärna i ett par timmar.OM hon någon gång drabbas av akut kiss/bajsnödighet så går hon först ut i hallen och tuggar sönder en lämplig sko, sedan säger hon till att hon måste ut..Inomhus sover hon, jag har nog aldrig haft en hund som varit så förtjust i att vila som Gaia är. Utomhus är hon full av energi och tar gärna koppelpromenaderna i galopp, runt mig. Därav "katthund", hemma ligger hon gärna bara och sover som en katt.Vilken härlig liten randig tjej vi har! <3
Nu lägger vi ner tävlandet för i år! Matten älskar att tävla, men Gaia är för ung, omogen och splittrad för att det ska gå bra. Spåret idag gick på en äng med lite sådär halvhögt gräs. Gaia spårade förvisso men hade en del annat för sig också... Hon stannade och lyssnade på en jakthund som gjorde nåt skoj långt bort, stannade för att äta bajs etc.. Hon tog dock vinklar och apporter utan några problem alls. Precis efter andra vinkeln kommer fyra rådjur skuttandes, typ 30 meter bort.. Dessa jävla djur springer sedan parallellt med spåret, och Gaia upptäcker dem också såklart.. Rådjuren springer vidare in i skogen och Gaia gräver sig framåt. Svårt att avgöra om hon är på rådjursjakt eller appellspår.. Precis när jag börjar fundera på att bryta plockar hon upp och kommer med slutpinnen! Duktiga hund!!! Hennes onödiga stopp i spåret drar ner betyget till 7-7.På budföringen springer Gaia iväg, rundar mottagaren så gräset sprutar och springer tillbaka till mig.. Haha! Knäppa jycke!Med såpass dåligt på spåret och nollad budföring är chansen till uppflytt minimal, så jag bryter. Har ingen lust att lägga plats med helt okända hundar, i tävlingssituation, i onödan. Och när det gäller lydnaden föredrar jag att tävlingsträna, inte träna på tävling.Nu ska vi träna, gosa, mysa och mogna fram till April! :)Gaia misstycker nog inte, henne fick jag släpa ur sängen imorse med koppel på... ;)
10:e reserv blev till 5:e, och nu är vi med!5dagar kvar och jag hade inställningen att jag inte skulle få tävla.. Nu måste jag lägga upp en plan! Gaia kan momenten hyfsat så dessa dagar läggs allt krut på motivation. Roliga spår, budföring, platsliggning med superbelöning och korta lydnadspass med mkt störning på udda platser med mycket lek. Sen är det bara att hoppas på det bästa :)
Fartlek! - eller back to basic.Idag lämnade vi alla rapportträningsattiraljerna hemma när vi åkte ut i skogen. Utrustade med varsin bitstock från Biltema placerade vi oss på typ 30 meters avstånd från varandra (kan ha varit 10 eller 50 meter också...det där med avståndsuppfattning är inte min grej). Sedan fick Gaia springa emellan för kamplek. När Kent blev passiv blev jag aktiv och tvärtom. Vi passade även på att kasta in kommandot "marsch" när hon sprang till den andra. Väldigt nyttig motivationsövning, med rapportanpassad fysträning OCH, som bonus, problemtydliggörande träning.Nu när vi stod nära och kunde studera hunden noga på sträckan och hos den andre blev saker och ting så väldigt tydliga.Gaia är mycket mer taggad på att leka med husse än med matte. Orsaker till det kan finnas hur många som helst, men några har vi iaf kommit på: 1. Husse är betydligt starkare och kan kampa mycket våldsammare, och det gillar hon. 2. Husse har när vi tränat hela tiden haft roligare leksak, och det har hon nog lärt sig.3. Det ÄR matte som bestämmer i huset och den som bestämmer kan det vara lite jobbigare att leka hårt med. Husse är mer lekfarbror.Egentligen kan det kvitta varför dragningen till husse är större (gäller dock bara i rapportskogen, annars väljer Gaia matte 7 dagar i veckan), det intressanta är att vi nu vet hur det ligger till och kan lägga upp en plan utifrån det.Steg ett blir att vi alltid ska ha lika roliga leksaker! Kent ska inte ha stora fina bitvänliga stocken från Gappay och jag den smala "plastiga" från Biltema..
Fullt ös i skogen!Idag åkte vi ut i skogen till en plats som jag sett ut i förväg. Här finns något slags motionsspår som inte används sådär jättemycket. Kan tyckas dumt och hänsynslöst att skicka hunden längs ett motionsspår, men det är å andra sidan rätt svårt för en utomstående att bara dyka upp där hunden springer när vi står i varsin ände. Sträckan har jag mätt ut i förväg, med mobilen... Första mätningen visade 480m, och kontrollmätningen visade 300m... Nåja, någonstans däremellan då kanske ;)Kent lämnades kvar på A-stationen met ett stycke bitstock, och jag gick med Gaia till B. Gaia skickades nästan direkt när vi kom fram (efter en snabbkoll på radion att ingen motionär dykt upp). Hon dundrade iväg med hiskelig fart och var snabbt framme hos Kent. Tillbakaskicket gick tyvärr inte lika bra.. Hon kom såpass nära att jag hörde dundrandet av hundtassar, sedan vänder hon.. FAN! När Kent meddelar att hon är tillbaka ropar jag och då går det bättre.Sååå, varför vände hon och vad ska vi göra åt det? För lång sträcka? För rolig leksak hos husse? Hände någonting när hon vände? Fan vet...Det vi vet är att husse (som är som hussar är) blev akut kissnödig när G var skickad och hade precis gått några meter från stigen för att uträtta detta akuta behov när G kom tillbaka. Jag tror att hon hörde att han gjorde ngt och att hon därför vände.Note to self: Se till att husse är rastad före träning!
Undrar om det är dags för löp snart? Gaia var pigg och glad på träningen, men okoncentrerad. När Eva kommenderade var kontakten dålig i linförigheten, läggandet var ok, på inkallningen sprang hon iväg till apporten och efter hoppet satte hon sig extremt långsamt.. På platsliggningen spanade hon på hunden bredvid TROTS att jag höll bollen synlig. Och så fort hon fick chansen dök nosen ner i backen för att kolla av alla intressanta dofter.. Det lär väl visa sig ganska snart om det är löp på gång. I tisdags tränade vi lite rapport. Kort sträcka (ca 50 m), på skogsstig som svängde en aning så hon inte kunde se den andra stationen. Det gick jättebra :)Nu ska vi förlänga sträckorna lite försiktigt, och utöka liggtiden mellan skicken, och träna fotgående fram till startpunkten... Mycket nu!Måste hitta ett täcke till Gaia också! Stillaliggande i skogen varvat med springande i högt tempo en ingen jättebra kombo, särskilt inte i november när vi tänkt tävla.
Byta klubb, eller byta gren? Eller envist tjura på med brukset på min gamla klubb?Jag trodde att problemet med bortlottningar minskat iom att allt färre tävlar i brukset. Tänkte inte på att med färre tävlande blir det färre funktionärer och färre tävlingar..Just nu känns det som bortlottningsproblemet blivit större, iaf i appellklass (spår). I rapporten är bortlottningar inget problem, men där är risken inställda tävlingar istället.Om man tävlar på sin hemmaklubb går man före alla från andra klubbar (utom i elitklass), men om den egna klubben inte arrangerar brukstävlingar längre då?Antingen så fortsätter jag glatt bli bortlottad från tävlingar, eller så byter jag klubb (och kan åtminstone tävla på hemmaplan), eller så skiter jag i brukset och börjar med rallylydnad eller agility istället.. Jag har inte lust att byta gren, och jag har inte lust att bli bortlottad, och egentligen ingen lust att byta klubb heller. Men om jag nu måste välja, och det måste jag nog, så ligger klubbytet närmast till. Tyvärr.Och apropå bortlottningar så står vi nu som 5e reserv till appellspår på Tyresö BK. Det finns hopp! :)
Åka 30 mil för att tävla? Ja, varför inte?Dessa bortlottningar i spåret är besvärliga.. Till nästa appellspår är vi lottade som 10:e reserv, vilket betyder att chansen att komma med är liten. Tyvärr. Nästa appellspår (30 mil bort) har redan ett 15-tal anmälningar och risken för bortlottning är stor. Nu har denna arrangör även appellrapport samma dag och efter diskussion med både arrangör och mannen i huset har vi bestämt oss för att anmäla till rapporten också.Det betyder att vi har sex veckor på oss att träna Gaia (och oss själva).. Är man tävlingsk*t, så är man!Vi har ju redan tränat en del rapport, men träningen lades på is när Gaia blev sjuk. Nu får vi börja om från början igen, men kan troligen öka svårigheten hyfsat snabbt eftersom det handlar om repetition. Bara vi lyckas hålla en hög motivationsnivå på Gaia så går det nog bra!
Min randiga lilla spårmaskin! Imorse lade jag ut ett spår före ett läkarbesök. Spåret blev ungefär som förra gången med vinklar, balanserande på kullfallna trädstammar och ett avvallat område mitt i med rökpaus. Ca 800 m långt och ganska exakt 2 timmars liggtid. I spåret lades ett antal bollar, två godisburkar, två spårpinnar och en cigarrettfimp från rökpausen ut.Det var egentligen bara det avvallade rökpausområdet som gav lite utmaning. Där trasslade hon runt en god stund (och markerade cigarrettfimpen, så den kunde städas bort) innan hon for iväg igen. Liiite lömskt av mig att göra en spetsvinkel ut från det avvallade området ;)Ikväll blev det byhålespår. Från vår tomt, ut på asfaltsvägen, vidare på en grusad gångväg, parkering, trätrall, asfalt igen och ut på gräs. Fyra utlagda spårpinnar och några minuters liggtid. Inte heller detta spår var särskilt svårt. Det var nog bara vid övergången från trätrall till asfalt som hon fick jobba lite. Dessutom hade vi Ella med som prasslade våldsamt i sin overall och trampade på spårlinan lite då och då... ;)Funderar på att jaga ut gubben och låta Gaia frispåra någon dag. Skulle vara kul att kunna stå på avstånd och se hur hon löser eventuella svårigheter utan mig i släptåg!
Ibland undrar jag hur jag tänkte när jag bestämde mig för att hålla på med spår med mina hundar.. Jag lider av total brist på lokalsinne, vilket ibland (ganska ofta) försvårar och krånglar till spårträningen en aning..Igår skulle jag och Gaia spåra. Jag tyckte att ett naturreservat var en lämplig plats. Spåret började fint i gles ekskog, vidare ut över ett fält och in i skogen igen. Själva grejen med naturreservat är naturen, som bitvis liksom sköter sig själv.. Snart var jag totalt omringad av ett helt jävla plockepinn av kullfallna träd och stora stenblock. Efter en stunds klättrande, krypande och kanande gav jag upp och vände tillbaka. När terrängen lättade valde jag en annan väg och fortsatte glatt, ända tills jag upptäcker mina egna snitslar (små bitar toapapper upphängda på grenar).. Jag har alltså trampat in i början av spåret. Fördelen med det var att jag enkelt hittade tillbaka till bilen igen, men något spår bidde det inte.Bara att hoppa in i bilen och åka vidare.. Stannade någon mil hemifrån. Känd, gles, lättrampad tallskog med vägar på tre sidor och åkrar på fjärde, himmelriket för kvinnan utan lokalsinne!!Här blev det iaf ett kombinerat uthållighets/motivationsspår (motsägelsefull kombo) ca 1,3 km långt. Många vinklar och krumbukter, avvallade rutor, godisgömmor i stubbar och utlagda leksaker/matburkar. När spåret lades ut stannade jag också med jämna mellanrum sittandes på stolsryggsäcken, vilket gör att liggtiden med jämna mellanrum kortas.Gaia gick iaf spåret kanonfint, hon gillar det typen av spår!Idag tränade vi lydnad, med andra hundar. På platsliggningen blev jag plötsligt väldigt kaxig och kopplade loss och gick iväg! Det gick såklart jättebra, Gaia hade inte en tanke på att göra någonting annat än att ligga absolut stilla.. :)
Ibland känns det som om det glöms bort lite, det där med att låta hunden vara hund. Jag har iaf lätt för att glömma, och en tanke på träning/tävling finns nog alltid med..Idag började dagen med projektet att få i Gaia frukost.. Hon äter hälften torrfoder och hälften färskfoder i vanliga fall. Idag serverades endast det godare färskfodret i matskålen medan hela dagsransonen torrfoder hamnade i en annan skål som hon får fri tillgång till. Hon åt upp maten, förvisso långsamt och omständigt, men hon åt!Sedan lämnades barn i skolan och jag och Gaia åkte till en fotbollsplan för ett mkt kort träningspass. Först tre minuters lek på parkeringen och sedan förflyttning ut på gräset där vi körde lite linförighet med täta belöningar. Funkade hyfsat, men det stör henne helt klart att jobba på ny plats.Efter detta tog vi en trevlig tvåtimmarspromenad på ny ort. Promenaden var Gaias, så mkt tid gick till intensivt nosande på intressanta fläckar.. Jag bestämde bara riktningen, uppförande vid hundmöten och uppmanade henne att klättra och balansera lite på konstiga saker.Klättrande och balanserande (eller dog parkour) håller vi på med för att få bättre kontakt, kroppskontroll och självsäkerhet. Bra att ha med sig i annan träning!
Nu har jag funderat över varför Gaia inte funkade idag. Jag tror att hennes ork tog slut helt enkelt.* Tidig morgon* Långa väntetider* Ingen mat i magen (Gaia har ingen lust att äta förrän framåt 10-11 på dagen, och då vill hon äta i lugn och ro, hemma.)* Ny plats* Bara helt okända hundar* Ingen lagrad överskottsenergi (pga senaste tidens ganska intensiva träning)* Nervös matteGanska många av dessa punkter kan tränas eller ändras.Väntetider, gå upp tidigt, prestera på nya platser och okända hundar kan vi träna på. Gaia kanske kan få någon lite mer näringsrik och god mat när det är tävling eller långa träningsdagar?Den nervösa matten får vi nog leva med...Och överskottsenergin då? Jag måste nog prova mig fram lite.. Hur mkt "på tårna" kan hon vara innan hon går ur hand?Det gäller att hitta balansen där. Hon ska vara taggad, men hon får inte tjuta eller bli galen...
Idag var det dags för Gaias appelldebut.Spåret låg på stubbåker och det gick ganska bra. Hon stannade vid ett par tillfällen för att äta lite snacks i form av svinskit (tror jag).. Hon tog iaf alla apporter jättefint och betyget blev 8-8,5. Avdrag för onödiga stopp (snacksätande) och att jag ibland gick för nära.Budföringen var intressant.. Jag kommenderade "marsch" 2 ggr och klämde till slut i med ett hurtigt "men spring då!", samtidigt som mottagaren hjälpte till genom att röra på sig. Men icke! Gaia satt som fastklistrad bredvid matte.. Ena domaren konstaterade med ett brett flin att hon iaf inte tjuvstartar..Med avdrag på spåret och nollad budföring var chanserna till uppflytt mikroskopiska, så platsliggningen stod vi över.När jag skulle värma upp inför lydnaden kändes det inte alls särskilt bra och den känslan bekräftades på plan.. Linförigheten var katastrof och det var bara kopplet som hindrade henne från att gå några meter ifrån mig och nosa.. Under andra momentet, framförgåendet, bröt jag. Gaia var med mig på planen rent fysiskt, men var hennes hjärna var har jag ingen aning om... Kanske blev den kvar ute i spåret..?Vi är anmälda till ny appell om tre veckor. Tyvärr är risken för bortlottning stor eftersom det är närmare 30 st anmälda.Nu ska jag reflektera lite över dagens resultat och lägga upp en ny träningsplan, inför nästa tävling. Skam den som ger sig!! :)
Så jävla nöjd med dagens träning!!!Bästaste Lotta släpade med sig både gubbe och snäll schäferhane till Östhammar idag för att agera störning åt mig och Gaia.Första platsliggningen fick Gaia lina på sig för att undvika misslyckanden med självbelöning. M (osäker på hur han stavar namnet...) placerade Arvo bredvid och Lotta agerade tävlingsledare. Gaia kröp en aning så jag fick gå tillbaka och lägga om, annars gick det kanon! M började också gå omkring med Arvo mellan mig och Gaia och det var inga problem. Sedan körde vi två platsliggningar till utan lina på Gaia och det gick hur bra som helst :)Arvo är väldigt bra störning för Gaias "problem" eftersom de annars brukar leka. Gaia söker ju inte upp andra hundar för att mucka, utan just för lek..Nu blir det iaf mer och mer tydligt att våra platsliggningsproblem ligger hos mig, inte hos min hund!
