Skotträningen påbörjades igår, med ett tydligt mål och en plan.
Målet är att Gaia ska genomföra skottmomenten på tävling och att hennes belöningsförväntan och glädje ska vara starkare än eventuellt obehag. Hon ska alltså INTE utföra momenten för att jag ber om det, utan för att hon vet att hon får superbelöning efteråt.

Vad är då det allra bästa man kan få enligt Gaia? Svaret på den frågan är, tveklöst, att få gå i skyddsärmen. Ärmen vill jag dock inte använda till det här (ifall vi skulle vilja köra skydd någon gång), så vi får ta det näst bästa. Bitstocken!

Eftersom det delvis (helt) är jag som skapat problemet genom att bli stressad och jag har en aningens tendens till kontrollbehov...så lade vi upp första träningen såhär:
Kent (mannen i huset) håller hunden, jag driver upp henne lite på bitstocken, tar pangaren och går iväg ca 50 m. På mitt "varsågod" släpps hunden.
Första gången helt utan skott.
Sedan upprepar vi proceduren men jag skjuter ett skott före "varsågod".
Detta funkade helt enligt planen och vi bryter övningen där.

Idag åkte vi ut igen (till en ny plats) och körde som tidigare. Kent håller Gaia, jag går ut 50 m med pangare, hörselskydd och bitstock. Denna gång skjuter jag två skott innan "varsågod".
Sedan sätter jag Gaia innan jag går ut, vänder upp och håller ut armen som om jag skulle skjuta, men säger "varsågod" utan skott.
Lite kort vatten paus och sen kör vi om alltihop. Två skott utan krav och sedan sitta och vänta, men utan skott.

Kanske gör vi rätt, kanske gör vi fel, vem vet? Det KÄNNS iaf rätt, och det är viktigt för mig!